Det fanns något gudomligt i Benedettas ansikte, ett ljus som ingen mänsklig hand helt skulle kunna återskapa. Att arbeta vid hennes sida väckte mina finaste minnen från Sicilien till liv och formade en vänskap rotad i nyfikenhet och en gemensam reslust.

Gnistan till detta porträtt tändes under ett nattligt samtal över ett glas vin, precis när hon förberedde sig för att resa till Peru. I hennes reserverade framtoning – där till och med träet under hennes fötter tycks förvandlas till ett tangentbord som leder hennes väg – vibrerar Siciliens urgamla, vulkaniska eld. Att möta henne var den största ’välsignelsen’: hon var aldrig bara ett motiv, utan själva inspirationen bakom varje penseldrag.